Förverkliga drömmen om långsegling till havs

Att kliva ombord på sin segelbåt i Stockholms vackra skärgård, segla längs kusten till Göteborg, ge sig av över Nordsjön och segla genom Skottland mot Irland är ett äventyr som många drömmer om. Att sedan segla vidare söderut mot Spanien, Portugal och Kanarieöarna, att tillsammans med vänner segla över Atlanten och nå ön S:t Lucia på självaste Luciadagen låter som ett fantastiskt äventyr. Att stanna i Karibien och segla omrking under flera månader låter som en perfekt fortsättning.

Detta är verklighet för Åsa och Dan Gerdes som sommaren 2014 gjorde slag i saken och förverkligade sin dröm om ett flerårigt seglingsäventyr.

Sedan juni 2014 har de varit ute på sin seglats som tagit dem till ett par kontinenter och över flera hav. Seglingen har ibland fått pausas på grund av väder och vind, för att något oförutsett hänt, något annat lockat eller för att något på båten måste lagas. Ibland har de haft besök och fler personer i besättningen men oftast har de varit de två. Ibland har de följt en noga uttänkt plan och ibland har de hängt med vindarnas riktning eller andra båtars färder. I Åsas facebookinlägg innan avresan kunde hennes vänner läsa att ”vi åker mot Karibien och sedan svänger vi höger”. Det är ett spännande äventyr som Åsa delar med sig av till oss:

Sitt livs äventyr

Åsa och Dan har seglat ihop i trettio år, men tidigare bara hållit sig på Östersjön. De hade alltid längtat och drömt om att segla jorden runt och leva på öppet hav. Så när barnen bildade familj tog de gemensamt beslutet att ge sig iväg. Redan 2011 skaffade de sig den segelbåt de nu har – en Westerly 49. Hon heter Blå Ellinor och är en kraftigt byggd båt som seglar bra. I samma veva sålde de även huset och många av sina prylar. Under ett par år bodde de i båten, fortfarande i Stockholmtrakten, och kunde satsa tid och pengar på att förnya och förbättra Blå Ellinors utrustning. Som investeringar inför den kommande resan satte de bland annat in solceller, mulltoa, frys och en watermaker (en vattenrenare som reducerar salthalten och gör havsvatten till färskvatten). I några år samlades information, kunskap, ekonomi och mod - i juni 2014 gav de sig till slut iväg. Åsa berättar själv om hur resan startade:

”Vi startade i Stockholm och sträckseglade till Torekov. Vidare till Göteborg där vi fick hjälp att laga vår värmare. Sedan seglade vi över Nordsjön till Inverness, gick Kaledoniska kanalen ner genom Skottland till Irland, över Biscayabukten till Spanien, ner till Portugal och över till Kanarieöarna.”

På Kanarieöarna stannade de ett tag och förberedde båten för den stora resan över Atlanten. Två gäster tillkom till besättningen och i slutet av november seglade de tillsammans iväg över Atlanten. Resan tog nittion dagar och de landade på S:t Lucia den 13 december. Sedan dess har de seglat omkring i Karibien (Västindien).

Långsegling i Karibien

Åsa berättar att det är lätt att ta sig mellan de karibiska öarna, folk är trevliga och vänliga. Varje ö är ofta ett eget land med sin egen byråkrati och olika rutiner för den som vill ”checka in” där. Klimatet är fint och det allra bästa seglingsvädret erbjuds mellan december och april, därefter ökar risken för lågtryck och orkaner.

Ungefär ett år efter avresan från Sverige kom de till Trinidad där de la upp Blå Ellinor över sommaren. Med båten på land åkte Åsa och Dan till Sverige för att hälsa på nära och kära, delta på dotterns bröllop och njuta av den svenska sommaren. Under hösten kom de tillbaka i Västindien och seglade till Grenada. Där upptäckte de att autopiloten slutat fungera, ankarvinschen hade ärgats sönder och kylskåpet läckte gas. En hel del skötsel av båtens utrustning behövde alltså fixas.



Efter uppehållet och underhållen på Grenada gick färden vidare mot Bonaire som är ett dykpraradis med en berömd marinpark och nationalpark. Där stannade Åsa och Dan i en hel månad för att dyka och uppleva ön. Efter ”dykningspausen” hakade de på en eskader som gick mellan Curacao och Belize, förbi Colombia, Panama och några underbara öar utanför Nicaragua. Efter ävetyret med eskadern tog de sig på egen hand vidare till Honduras Bay Islands vilka Åsa beskriver som tre härliga öar där det dessutom är gratis att checka in. På nästa anhalt, mexikanska Islas Mujeres, var det dock krångligt och tog en hel dag att checka in.

Nu i maj 2016 har de, via Key West, tagit sig till USA. Deras förhoppning är att segla längs amerikanska östkusten, från Florida upp till Virginia och lägga båten där över sommaren.

Bo i karibisk hamn

Att checka in, klarera in, i hamnar och på öar är en procedur som måste ske vid varje tillfälle då man kommer till ett nytt land och anlägger en ny hamn. Inklareringen innebär att man anmäler sin ankomst, visar pass och lämnar efterfrågade dokument om både båt och besättning till immigrationsmyndigheter och/eller tullen. Det blir en del byråkrati som kan bli lite olika lång tid; ibland går det fort och ibland tar det en hel dag i anspråk. Att incheckningarna är gratis, som i Honduras Islands, är mycket ovanligt. Istället är incheckningarna ofta ganska kostsamma och man betalar enligt tariffer baserade på exempelvis antalet personer ombord eller båtens storlek. I vissa länder kostar incheckningen inte mer än 100 kr, ofta upp till 1000. I Colombia och Panama går det på ca 3000 kr och i Belize dit Blå Ellinor anlände med eskadern betalade varje båt 2500 kr. Så det är verkligen inte gratis att besöka dessa länder via segelbåt.

Äventyret är långt ifrån gratis

Man kan lockas att tro att livet ombord på en segelbåt i Karibien är enkelt och billigt, men så är inte alltid fallet. Visserligen är väder, vänner och äventyr fantastiska och livet enklare på många sätt, men uppfattningen om att båtlivet kan vara ”nästan gratis” stämmer inte alls.

Många tror att man lever billigt i en båt, men så är det tyvärr inte. Att bo vid en kajplats i Stockholm, där båten låg i äventyrets inledning, kostar som att hyra en 3:a i storstan. Att checka in och lägga till utomlands kostar, som ovan sagts, lite olika men blir kostsamt i längden.

Åsa påminner om att alla båtsaker är dyra - inredning, prylar och saker som behövs både till seglingen, säkerheten och bekvämligheten ombord är relativt stora investeringar. Likaså är försäkringarna en dryg kostnad som Åsa berättar om:

”Båtförsäkring och sjukdomsförsäkring går på ca 50 000 kr när vi är i Karibien, när vi åker över till Stilla havet går det på ca 90 000 kr per år”

Månadsbudgeten beror helt på var i världen man befinner sig, om man har gäster ombord och vad som behöver fixas på båten. Förra året uppgick Åsa och Dans kostnaderna till ca 28 000 kr i månaden utslaget på hela året. Ungefär hälften av kostnaderna var då direkt kopplade till båten så som bottenfärg, uppläggningskostnader, bränsle och båtprylar som köpts eller reparerats. När gäster är med ombord står värdparet för husrum och gästerna tar alla matkostnader och eventuella hamnagifter – det är en överenskommelse som fungerat bra.

Förtroende, samarbete och kunskap

Hur är det då att segla med sin livskamrat, att bara vara två ombord på en relativit stor båt mitt ute till havs och hur mycket behöver man förbereda sig innan? Eftersom just de här seglarna känner varandra så bra och har laddat så länge för sin gemensamma drömresa tycker de att det går bra:

”Det funkar bra att vara två ombord. Mycket bygger helt på tillit och att du har tilltro att den andra kan sköta båten när du exempelvis sover. Det är också viktig att om du går och retar dig på något att du genast tar upp det så det inte ligger och gror och blir en varböld.”

Åsa och Dan är medlemmar i Oceanseglingsklubben. Det är en förening för kunskapsspridning där de som varit ute på långsegling delar med sig av sina erfarenheter och de som vill ge sig ut kan få tips och kunskap. Föreningen erbjuder även navigationskuser, sjukvårdsutbildningar, radiokurser, säkerhetsutbildningar och liknande som rekommenderas inför sådana här äventyr. Att ha koll på segling, säkerhet, navgiation och kommunikation ombord är av yttersta vikt – man måste veta vad man gör.

Att skaffa sig rätt båtförarintyg och navigationsutbildning måste göras innan avfärd! Exemeplvis krävs ett så kallat Kanalintyg för att få segla på Europas kanaler och inre vattenvägar, för resor på större hav erfodras Utsjöskepparintyg. Ett sådat skepparintyg för fritidsbåtsliv innehåller teoretiska och praktiska kunskapskrav om navigation, färdplanering, meterologi och sjösäkerhet.

Bäst och sämst?

Som svar på frågan om vad som varit bäst på seglingen hittills är det svårt att välja ut något av allt de upplevt och alla de miljöer de fått se in sina nya vardag, men att simma med valhajar och med delfiner har, enligt Åsa, varit några av de häftigaste upplevelserna. Och att de fått många nya fina vänner.

Till det mindre roliga hör utan tvekan alla jobbiga kontakter de haft med sitt försäkringsbolag kring kompensationer och möjligheter att ersätta instrument eller båttillbehör som gått sönder under resan. Åsa berättar om den senaste vändan:

”Förra veckan hamnade vi i en storm Mexikanska golfen, seglen gick sönder och en del av instrumenten blev utslagna. Nu är vi i Fort Lauderdale och försöker diskutera med försäkringsbolaget och hitta företag som kan laga saker. Att jobba mot och inte med sitt försäkringsbolag är vår sämsta upplevelse på resan”.

De fina upplevelserna är förstås många fler och om Åsa ska ge ett tips den som vill ge sig av så är det helt enkelt: ”Gör det nu!” Sedan lägger hon till ”...och ta med i tanken att det är dubbelt så dyrt mot vad du tror”.

Själva planerar Åsa och Dan att stanna ute så länge pengarna räcker. Nästa år vill de åka söderut igen, genom Panamakanalen och vidare ut i Stilla havet. Äventyret fortsätter.